basenji försedda med träklockor. bilder hämtade från google.

så vad är egentligen en basenji?

Basenji är en medelstor hund av spetstyp, 40–43 cm i mankhöjd och vikt är 9,5–11 kg. Pälsen är kort och silkeslen och finns i flera färgvarianter, svart och vit, röd och vit, tricolor/trefärgad och brindle och vit. Den ska ha vita tassar, vit svansspets och vitt bröst. Röd och vit är den vanligaste färgen. 

Basenjin ska vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning, vara alert och intelligent. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall vara stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans. 

En basenji har en mycket kort, lättskött päls. man sköter den med lätthet själv och det tar nästan ingen tid alls in anspråk. Rasen är renlig av sig och kan putsa sig som en katt. Den luktar inte hund. 

Den ägare som förstått innebörden av konsekvent, fast men vänligt ledarskap, kommer att lyckas mycket bra med sin hund. Kroppsspråk och röstläge är de två viktigaste ingredienserna vid fostran. Hård uppfostran fungerar mycket dåligt på en basenji. Den har en väldigt stark flockkänsla och älskar närhet. För den sakens skull så är den inte en knähund. Tikarna löper i regel bara en gång om året, och nästan alla valpar föds under november–januari. 

Basenjin är troligen en av världens äldsta hundraser. I pyramiderna finns avbildningar av en mindre, spetsliknande hund med en klocka runt halsen. Denna klocka anses vara ett bevis för att det verkligen är en basenji, eftersom det är den enda hundras som inte kan skälla. I centrala afrika kan man hitta klockförsedda basenji än i dag och här används klockorna för att jägarna ska höra var hunden är under jakten. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. I de inre delarna av Afrika används basenjin än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor.

Rasen upptäcktes i slutet av 1800-talet i Kongo och försök gjordes att ta den till England, men inte förrän 1936 överlevde den i västvärlden.  

Det är en frisk ras som blir 12-15 år gammal. Några rasbundna sjukdomar finns som "basenjiretinopati" (sjuklig förändring av hundens näthinna) och fanconis syndrom (njurarna fungerar inte normalt). För att undvika detta görs alltid hälsotester på potentiella avelsdjur innan parning. En växande sjukdom idag är urinsten, vilket kan förebyggas genom korrekt kostsammansättning.

Länk till Svenska Basenjisällskapets samling av sjukdomar.

Länk till informationsblad om cystinuri (urinsten)

Informationen är hämtad från:
Svenska Basenjisällskapet - Om Basenji.
Svenska Kennelklubbel - Basenji